En av arkeologins grundläggande uppgifter är att försöka förstå och kartlägga hur människor tidigare levt. Att med hjälp av flera olika pusselbitar skapa oss en bild av dåtidens människor. Hur bodde man, var och vad odlade man, hade man boskapsdjur, var tillverkade man sina verktyg, hur och var begravde man sina döda?

För att finna svar på dessa och liknande frågor undersöker vi arkeologer platser med spår efter mänsklig aktivitet och förutom att enbart gräva och tolka på plats finns det även flera naturvetenskapliga metoder av vilka vi kan ta hjälp för att få reda på mer om dessa platser och människorna som brukade den.

Makrofossil i arkeologiska lämningar

En av dessa metoder är analyser av växtmakrofossiler som bland annat kan ge svar på frågor om odling och användandet av olika nyttoväxter. De viktigaste växtmakrofossilerna är fröer, frukter och trä. Vilka typer av växtmakrofossiler som hittas beror på vilken typ av lämning som undersöks. Hur växtmaterial bevaras i arkeologiska lämningar skiljer sig ofta från bevarandeförhållandena i naturliga sediment.

Förkolning är det vanligaste sättet som arkeobotaniska lämningar bevaras på. Efter att det utsatts för någon form av bränning omvandlas växtdelarna från att vara en kolbaserad förening till att bli näst intill rent kol. Det finns alltså möjligheter att finna förkolnat material på platser där en eld brunnit eller dit brandavfall förts. Den vanligaste typen av förkolnat växtmaterial är träkol. Förutom träkol förekommer också rester från bearbetningen av olika grödor.

Det är vanligt att växtmakroanalyser görs vid arkeologiska undersökningar av boplatser för att lokalisera vissa typer av aktiviteter i området. Metoden används också för att funktionsindela hus. Där matlagning skett kommer det att finnas mycket spannmålsrester i stolphål och på golvet och samma gäller då för de delar av huset där sädesförråd funnits. I fähusdelen antas istället frön av foderväxter förekomma.

Metoden fungerar bäst på platser där det finns få eller enbart en bebyggelsefas. På platser med en lång kontinuitet och komplicerad stratigrafi kan det vara svårt att använda makrofossiler för funktionsbestämning av hus.

Analyser

Analyser av växtmakrofossiler görs av kvartärgeologer eller arkeobotaniker. För att analys skall vara möjlig flotteras först proverna. Vid flottering "silas" proverna genom finmaskiga siktar, då sköljs överflödigt material, så som lera och sand, bort och kvar blir de förkolnade växtresterna.