Riksväg 40
sträckan Dållebo-Hester
Sedan många år har Trafikverket planerat för utbyggnad av Riksväg 40 till motorväg mellan Borås och Ulricehamn. Nu är det dags för det inledande arbetet med den sista sträckan mellan Dållebo och Hester - de arkeologiska undersökningarna som behövs för att anläggandet av själva vägen ska kunna börja.
Under sommaren/hösten 2011 undersöker UV några fornlämningar utmed vägsträckan med spår av boplatser, gravar, jordbruk och jakt.
Två av platserna Ulricehamn RAÄ 121 och Södra Ving RAÄ 292 har redan grävts i maj/juni. Länkar till sidor om fältresultateten finns i kolumnen till vänster.
Stenrösen i skogsmarkerna är ofta spår av forntida och medeltida odling.
Foto: Gundela Lindman
UV har också tidigare, i samarbete med Kula HB och Lödöse Museum, genomfört andra arkeologiska och agrarhistoriska undersökningar inför vägbygget. Bland annat undersöktes ett gravfält från folkvandringstid vid Charlottendal i Rångedala socken. Inför bygget av den sista 18 kilometer långa etappen mellan Dållebo och Hester, Ulricehamn, kommer UV Väst tillsammans med Kula HB som svarar för de agrarhistoriska lämningarna, att undersöka boplatslämningar, två stensättningar och en varggrop.
Stenrikt och kuperat landskap
Vägen leder genom det Sydsvenska höglandet med kuperade, stenrika skogsmarker som kan verka ogästvänliga och vilda. Trots detta har markerna utnyttjats ända sedan forntiden. Under brons- och järnålder brukade man i de här områdena främst höglänta moränmarker. De var visserligen steniga, men samtidigt förhållandevis bra att odla på. För att kunna odla röjde man undan stenarna. De lades ihop i större och mindre rösen, som på många ställen ligger kvar orörda; välbevarade rester av ett 2000 till 3000 år gammalt jordbruk.
På höjderna med utsikt över sjön Tolken finns lämningar av bosättningar från brons- och järnålder.
Foto: Gundela Lindman
Få kända fornlämningar
Inom den nya vägkorridoren fanns sedan tidigare få kända fornlämningar och kulturmiljöer. Det har inte heller gjorts några omfattande arkeologiska undersökningar i trakterna kring vägen och kunskapen om bronsålderns och järnålderns boplatser är därför mager. I ett nutidsperspektiv skulle markerna som den nya vägen skär genom kunna kallas för marginalområden. Men detta ger en missvisande bild som faller tillbaka på landskapets karaktär av oländig terräng och som sådan, också förmodat oattraktivt under förhistorisk tid.
Bebyggelse, gravar och odling
Med resultaten från de arkeologiska och agrarhistoriska undersökningarna inför utbyggnaden av Riksväg 40 kommer vi förhoppningsvis att kunna befolka det stenfyllda landskapet och tillsammans med gravmiljöer och fossila odlingslämningar, teckna bilden av en stark utveckling av bebyggelsen under förromersk och romersk järnålder.
En viktig fråga inför undersökningarna handlar om bebyggelsens utseende, när den etableras, hur länge platsen bebos och bebyggelsens relation till fossila odlingslämningar.
En av gravarna som ska undersökas ligger bland röjningsrösen och är väldigt likt dessa till utseendet. Här får vi återigen anledning att gripa oss an frågor kring gravar och odling som kompletterande delar i en förhistorisk föreställningsvärld.