Miljöarkeologin har sin utgångspunkt i arkeologiska material, frågeställningar och problem, men använder sig av geologiska, biologiska, kemiska och fysikaliska metoder. En central roll spelar identifieringen av växtrester. Pollen- och makrofossilanalys är de metoder som är mest betydelsefulla.

Nyfikenheten på förhistoriens människor leder till frågor om deras livsmiljö, resursutnyttjande och landskapsuppfattning: Vilka växter och djur fanns, och vad spelade de för roll i människornas liv? Var det urskog eller kulturskog? Varmt eller kallt? Hur odlade man, och varför? Vad åt man? Var låg dåtidens stränder, och när växte sjöar igen till kärrmarker. Varför är vissa boplatser överlagrade av sand eller torv, och hur finner man dem?

Frågor besvaras och nya ställs i takt med nya idéer och ny kunskap. Miljöarkeologins mål är att söka svar på denna typ av frågor, och på så sätt kombinera naturvetenskap och humaniora i gemensamma frågeställningar om förhistorien.

Miljöarkeologi är en integrerad del av UV:s verksamhet och ingår rutinmässigt i de arkeologiska undersökningarnas olika delar. Allt från projektplanering och de första rekognoscerande landskapsstudierna till utgrävningar, analyser och den slutliga tolkningen och publiceringen.

Till Tjänster UV