
Miljöarkeologi
Miljöarkeologin har sin utgångspunkt i arkeologiska material, frågeställningar och problem, men använder sig av geologiska, biologiska, kemiska och fysikaliska metoder. En central roll spelar identifieringen av växtrester. Pollen- och makrofossilanalys är de metoder som är mest betydelsefulla.
Nyfikenheten på förhistoriens människor leder till frågor om deras livsmiljö, resursutnyttjande och landskapsuppfattning: Vilka växter och djur fanns, och vad spelade de för roll i människornas liv? Var det urskog eller kulturskog? Varmt eller kallt? Hur odlade man, och varför? Vad åt man? Var låg dåtidens stränder, och när växte sjöar igen till kärrmarker. Varför är vissa boplatser överlagrade av sand eller torv, och hur finner man dem?
Frågor besvaras och nya ställs i takt med nya idéer och ny kunskap. Miljöarkeologins mål är att söka svar på denna typ av frågor, och på så sätt kombinera naturvetenskap och humaniora i gemensamma frågeställningar om förhistorien.
Miljöarkeologi är en integrerad del av UV:s verksamhet och ingår rutinmässigt i de arkeologiska undersökningarnas olika delar. Allt från projektplanering och de första rekognoscerande landskapsstudierna till utgrävningar, analyser och den slutliga tolkningen och publiceringen.


Foto: fotograf okänd
En viktig roll för miljöarkeologerna är att under utgrävningarnas gång understödja arkeologerna med tolkningar av jordarter och jordmåner, att helt enkelt svara på frågor som "Varför ser det ut så här?".
För närvarande har UV två kvartärgeologer/paleoekologer anställda som utför dessa analyser och som ansvarar för de miljöarkeologiska insatserna. Genom samarbete med olika universitetsinstitutioner utnyttjas även en lång rad andra analysmetoder.
Kontakt:
Per Lagerås - Fil. Dr, UV Syd
Håkan Ranheden - Fil. Dr, UV Mitt Hägersten
Jens Heimdahl - Fil. Dr, UV Mitt Hägersten



