Detta är idag centrala delen av Lunds slagfält. Ingen lyfte ett finger för att ta tillvara fynden som kom fram när området exploaterades.

Foto: UV

Förra året (2004) på våren, såg kollegorna att något höll på att hända vid St. Olofs kapell i Lunds norra utkant. Stagkäppar var nedslagna, och arbetsmaskiner fanns på plats. Området som tydligen skulle tas i anspråk, utgjordes av plana gräsmattor samt lite häckar längs ena kanten. Platsen ligger mitt i centrum för de hårdaste bataljerna som utkämpades under slaget vid Lund 1676. Kanske skulle det, mot alla odds, finnas kvar någon ficka med föremål från drabbningen?

UV Syd tog på fredagen beslut om att använda två dagars allmänna medel för att göra en undersökning. Länsstyrelsen gav samma dag grönt ljus, liksom Lunds kommun. Kollegorna på Kulturen (deras område) okejade fältarbetet, och följande måndag var vi på plats med två man ur slagfältsteamet.

Det fanns egentligen inga stora förhoppningar att hitta något - snarare var insatsen ett principiellt statement. Lunds slagfält är till 90% skövlat av modern byggnation, och inga antikvariska åtgärder hade vidtagits för att rädda något undan förstörelsen.

Muntliga uppgifter gör gällande att byggjobbarna hittade mängder av artefakter som nu är spridda för vinden. Alla som skrivit om bataljen vittnar om stora kunskapsluckor i beskrivningarna av hur striderna avgjordes. Vi kommer aldrig med hjälp av arkeologin att kunna fylla dessa luckor, åtminstone vad avser de kritiska händelseförloppen i slaget centrala del.

I minneslunden vid kapellet (uppförd under 1950/60-talet) kunde vi snabbt konstatera att all mark var utplanad. Detektorerna pep ideligen, men det bly som kom fram härrörde från fönsterinfattningar. Det fanns ingenting att hitta från slaget.