Boplatserna
Hösten 2011 kommer vi att undersöka fornlämning Tanum 1802 och till våren fornlämning Tanum 2211, som kan vara samtida boplatser. De ligger på ömse sidor om en våtmark som sammanbinds av flera mindre kärr med stråk av tuvig och fuktig mark. Under brons- och järnålder var våtmarken en sjö.
På höjderna direkt norr och öster om Tanum 2211 ligger ett stort område med gravar, varav flera kan vara samtida med lämningarna på boplatsytorna. Öster om gravområdet faller terrängen ner mot Gerumsälven, ett vattendrag som under brons- och järnålder dominerade landskapet betydligt mer än idag.
Tanum 1802
Den mindre boplatsen, Tanum 1802, ligger omkring 45 meter över havet ligger nordväst om våtmarken. Förundersökningen visar att vi där framför allt kan förvänta oss fynd av bearbetad flinta. Av de drygt 60 flintor som hittades vid förundersökningen verkar de flesta vara bearbetade med brons- och järnåldersteknik, även om några av flintorna hade kännetecken från stenålderns slagtekniker. En av flintorna som daterades till äldre stenålder verkade vara återanvänd under metalltid. Efter förundersökningen tolkade vi platsen som en möjlig slagplats, eller produktionsplats, för flintredskap. Höstens undersökning får visa om tolkningen står sig eller om det kommer fram oförutsedda överraskningar.
Tanum 2211
Öster om våtmarken eller den tidigare sjön på en flack höjd, 40 till 42 meter över havet, ligger den större av de två boplatsytorna Tanum 2211. Vid förundersökningen hittade vi här kokgropar, härdar, stolphål och ett ganska stort, decimetertjockt, kulturlager som innehöll keramikskärvor och många klumpar av bränd lera. Keramiken och koldateringar från veden i några av eldstäderna visar att platsen användes under förromersk järnålder och mellersta bronsålder. Platsen har preliminärt tolkats som en vanlig boplats med spår efter vardaglig verksamhet. Möjligen kan dock de, relativt sett, många kokgroparna på ytan ha haft en speciell funktion. Till våren, när fältundersökningarna startar, får vi se.