Bakgrund
Flygfoto över Motala ström med undersökningsplatsen markerad.
Aerial photo of Motala ström. The excavation area is marked with a red circle.
Foto: Jan Norrman
Äldre stenålder
I 9000 år har vattnet från Vättern runnit ut genom Motala ström. Platsen där äldre stenålderns människor valde att slå ner sina bopålar ligger längs med båda sidorna av strömmen. Vattenvägarna var viktiga kommunikationsleder som skapade vida kontaktnät.
Motala ström är en förbindelselänk mellan olika naturgeografiska miljöer. I norr finns stora bergiga skogsområden. Sjön Roxen som under äldre stenåldern var en djup havsvik till Östersjön ligger cirka 35 kilometer österut. I söder breder Östgötaslätten ut sig. Där fanns en gång mängder av sumpiga kärr, våtmarker och små grunda sjöar vilka dikats ut under senare sekel. I väster ligger sjön Vättern.
Boplatsen vid vattnet
Boplatskomplexet som undersöks är mellan 6000 och 8000 år gamla. I det mycket omfattande fyndmaterialet finns ben- och hornredskap men också bearbetad kvarts och flinta. Dessa har bland annat använts för fiske av gädda, abborre och ål men också till jakt på kronhjort, älg och vildsvin.
Handtagskärna i kambrisk flinta.
Handle core of cambrian flint.
Foto: UV Öst
De arkeologiska undersökningarna visar att platsen var ett hem både för levande och döda. Människorna bodde i hyddor och lagade sin mat alldeles intill vattendraget. Här ägnade de sig även åt hantverk såsom tillverkning av stenyxor.
Vi hittar depositioner av människoben. Det är framförallt fragment av kranier men också lår- och överarmsben. Dessa ligger inte i några tydligt markerade gravar utan har istället placerats ute i vattnet. Människobenen återfinns tillsammans med rikt dekorerade benföremål och medvetet anlagda stenpackningar. Detta visar på rituella handlingar i vilka döda anförvanters kroppar ingick.
Arkeolog i arbete.
Archaeologist at work.
Foto: UV Öst
I strömmens syrefria bottensediment har organiska material såsom ben och horn bevarats väl genom årtusendena. Därför resulterar utgrävningarna i ett stort antal redskap som vanligtvis inte hittas på stenåldersboplatsen. I fyndmaterialet finns dessutom restprodukter som vittnar om ett omfattande ben- och hornhantverk på platsen.
Den flinta som vi hittar kommer ursprungligen kommer från regioner i väst och syd. Stenmaterialet är i sig ett bevis för att de som bodde vid Strömmen hade vida sociala relationer. Genom dessa utväxlades däremot inte bara råmaterial för redskapstillverkning utan även idéer om livet vilka bidrog till att forma människornas vardag.
Foto: UV Öst
Järnålder-medeltid
Motala är ett namn som dateras till järnåldern. Dess ursprungliga betydelse är antagligen "helgedomen vid vägmöte". Ordet är en sammansättning av Mot - möte, vägmöte och ala - helgedom, kultplats. Namnet antas syfta på en religiös byggnad av högre dignitet som funnits i närheten av vadstället över Strömmen. Motala nämns första gången i de skriftliga källorna från slutet av 1200-talet. Trots att orten tidigt hade en urban karaktär får Motala sina stadsprivilegier först år 1881.
Våra utgrävningar visar att området kring strömmen varit platsen för olika typer av metallhantverk. Vid Verkstadsvägen norr om strömmen hittas exempelvis ugnskonstruktioner och stora mängder järnslagg. Under äldre järnålder, cirka 320-470 efter Kristus, framställdes järn där. Sedan tidigare finns bara två liknande platser från samma tidsperiod dokumenterade i Östergötland. Vid Strandvägen söder om strömmen finns spår efter både bronsgjuteri och smide från vikingatid.
I Strömmen har marinarkeologer hittat en pålanläggning. Den består av drygt 250 ekpålar som daterats till 1080-talet. Vi tror att konstruktionen är delar av en större fiskeanläggning som kan ha använts fram till 1600-talet. Pålanläggningen tillsammans med fyndet av en vikingatida spjutspets vid Verkstadsvägen indikerar att det kan ha funnits en stormannagård i området under yngre järnålder.
Ekpålar daterade till 1080-talet på botten av Motala ström.
Piles of oak at the bottom of the river Motala ström. Parts of a construction for fishing dated to the 11th century.
Foto: UV Öst
Strömmen en kraftkälla
Från medeltiden och framåt var kraften från strömmen viktig. Den drev de mjöl- och sågkvarnar. Området längs Motala ström fick en stadslik karaktär. Här fanns ett stort antal "tomter" där olika hantverkare bodde.
Söder om strömmen hittar vi fragmentariska spår efter en medeltida gård i form av brunnar, syllstensrader men också fynd av sammansatta dubbelkammar i ben och skärvor av stengods som en gång varit vinkannor importerade från Tyskland.
Två mer ovanliga fynd är mynt från 1200-talets andra hälft. Det ena är ett "Valdemarmynt"; Valdemar var kung mellan 1250 och 1265. Det andra myntet är präglat under kung Magnus (Ladulås) tid, 1275 till 1290.
På platsen har det bedrivits flermetallssmide, ett specialiserat hantverk som vanligtvis bara återfinns i urbana miljöer. Från 1383 finns uppgifter om att Jakob smed, Inge svärdslipare och Vaste skomakare bodde och verkade längs med strömmen.
Kraften och fisket i strömmen gav goda inkomster. Det var framförallt dåtidens världsliga och andliga aristokrati som ägde och byggde upp verksamheterna längs Motala ström - Folkungaätten, Bo Johnsson Grip och senare även Vadstena kloster.
Träsnitt från 1500-talet som visar hur de medeltida kvarnarna i Motala sannolikt såg ut.
A Woodcut from the 16th century showing what the medieval mills in Motala probably looked like.
Illustration: Okänd